Direktlänk till inlägg 19 februari 2015
Det blev en långdragen valpning för stackars Vera
denna gången. Fast när det egenltigen gällde så gick
det faktiskt rätt så fort.
Vera började att flåsa redan strax efter middag på
söndagen men var inte orolig. Eftermiddagen gick och
jag trodde nästan att det skulle bli valpning under kvällen
men så blev det inte. Det blev i stället en lång vaknat och inte
en minuts sömn för mig. Passande nog så var Julia (dottern alltså)
hemma och kom ner så att jag kunde fixa lite frukost till mig och
de andra hundarna.
Kl 9.15 kom så äntligen den första valpen men som hon fick ta i
krysta. Hon tog verkligen i från kung o fosterland och Julia kommenterade
mig som nästan satt o hjälpte Vera med krystandet
Först ut kom en rubyhane helt uten något vitt på med vikt på 252g.
Inte konstigt att hon fick ta i så och skrek när han skulle ut och en massa
vatten kom oxå.
En orolig Vera som man märkte jobbade för att få ner nästa valp
till "utgången" 10.13 kom så nästa hane, en ruby med lite vitt på. Liknar
sig äldre bror Chivas från förra kullen men där hans vita fläck på huvudet för-
svann under de första månanderna. Tredje valpen kom snabbt, 10.19 kom
en liten black and tan hane på 176g. Det kom hela tiden massor av vatten vid
varje valp som föddes (rena syndafloden) och Vera var väldigt orolig så de nyfödda fick
ligga varmt o torrt i en korg hos så länge. Kl 10.50 kom nästa hane och
som oxå var black and tan men helt utan något vitt på med en vikt på 241g.
Vera hann pusta ut lite innan det var dags igen och här fick hon ta i så att
hon nästan "sprack". Denna valpen kom med bakbenen först och jag fick än
en gång hjälpa henne att försöka dra i valpen när hon krystade. Det är inte lätt
för det är hala små åla men skönt att hinnorna var hela för då behöver man
inte vara så orolig att valpen kvävs när den sitter halvt ute. Med mycket möda
och besvär fick vi tillsist ut valpe som visade sig vara en ruby tik på hela
276g.
Usch, så blött där var i hennes bädd och försökte torka min lilla duktiga mamma
men hon var fortfarande lite orolig. Tyckte mig känna att där fanns något kvar
men det är svårt att veta säkert. Man brukar se på mamman när allt är över för då
brukar det bli ett lugn över den lilla familjen men som sagt det var hon inte riktigt.
Det rann svart ur henne och trodde det kanske var koagulerat blod men var
lite osäker endå. Gick ut med henne och dålig i magen var hon. Kanske inte helt
konstigt efter att ha varit med om ett sådant här arbete och sedan hon dess-
utom ätit några moderkakor. Efter flera timmar kom så ett litet (4-5cm) dött
svart foster och efter det blev hon helt lugn och så trött....
Välkomna till livet små guldkorn
Redan på tisdagen så när de små vägdes hade de 4 stora gått upp i vikt medan
den lille minstingen bt hanen hade gått ner som de små brukligt brukar göra. Vi märkte
redan under valpningen att mjölken hade runnit till i spenarna och det är alltid så skönt
att veta att de små får något i sig när de diar. Deras andra dag hade även minstingen
ökat i vikt och var åter uppe i sin födelsevikt.
Nu håller vi tummarna att alla små guldklimpar utvecklas och växer som de ska
Intresserad av en valp från denna kullen?
Hör då av dig till mig, antigen via mail:
jankils@hotmail.com
eller
ring
0731 808 803
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 | |||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 | 14 | 15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 | 20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 | 28 |
||||
|